oktober

Något som skall ingå i mitt årliga nyårslöfte skall definitivt vara att fotografera mer. Ja, jag kanske ska lära mig min kamera först men sen så. Och därefter framkalla foton. Jag minns hur jag älskade att bläddra i farmors gamla fotoalbum, om och om igen.. ja så får det bli. Jag hoppas även då att energin till att dela med sig här ökar och bloggen kan bli levande igen. Ett stort minus är dock den trista design som hägrar men som jag själv inte kan göra något alls åt. Ja vi får se om jag kan lyckas få hjälp kanske.

Snart går vi in i november månad, min och Vingas födelsemånad. Jag 25 och Vinga 2. Jag älskar hösten, tända ljus, rödvin, mustiga soppor, mössans återkomst (jag älskar mössor), tända brasor, kyliga promenader och hundar som kryper tätt intill i soffan.

Vinga har avslutat sin fortsättningskurs i agility och blir bara roligare och roligare att träna med. Snabb som en vind och därav lite svårstyrd men hon blir allt mer signalkänslig och jag tror att hon kommer att plocka pinnar i rasande fart bara vi får avsluta hennes medicineringar och få börja tävla.

Alba känns piggare än någonsin, det är en ren fröjd att köra ett pass på agilityplan med henne, minsta vink, minsta kroppsrörelse jag gör följer hon. Hon läser mig snabbare än jag läser mig själv och det känns nästan lite tråkigt att säsongens sista tävling närmar sig..

Nej nu är det dags att släcka sina melerade, imorgon väntar jobbet och hockey.

Mina finaste

Jag älskar er.

Agilitypinne!

För en dryg vecka sedan åkte jag och Alba till Kristinehamn för den näst sista tävlingen i år. Jag hade räknat ut att vi absolut inte behövde vara på plats förrän tidigast 11 då 60 hundar skulle starta innan dess. På vägen dit får jag ett sms om att small klassen redan börjat! Panik!! Kom dit med 4 hundar kvar innan vår tur, vi fick som tur var starta sist men jag hade ju missat banvandringen och fick försöka lära mig banan genom att titta på de få ekipage som var kvar. Jag som vanligtvis har svårt för att komma ihåg banorna och den här var riktigt klurig. Tyvärr rev Alba första hindret men jag kom ihåg banan och resten gick felfritt, duktiga lilla hund. När det var dags för agilityklassen var vi bättre förberedda och slutade 2a och fick en pinne! Det trodde jag aldrig då det var över 30 starter och agilityklassen är den som tar längst tid för Alba med balanshindren.

Nu har vi en tävling kvar innan vi tar en välförtjänt vila tills tävlingarna börjar igen i februari.
Agility är banne mig bland det roligaste som finns att göra tillsammans med sin hund.