måndag 4 januari 2010

Ronja & Zindra

Den här bloggen handlar först och främst om Alba och den kommande hunden. Vad kanske inte alla vet är att jag har två hundar till som visserligen bor hos min far men som jag ser lika mycket som mina hundar, då speciellt Ronja vår äldsta jämte närmare 14 år är min första hund och den hund jag delat mina barndomsår med. Hon är den som lärt mig allt jag kan om hunduppfostran och finare, trevligare, snällare och vackrare hund kommer jag aldrig att få. De kommer nog bara i enpack är jag rädd för. Ronja är Albas "mormor", hon har lärt Alba otroligt mycket och Alba har stor respekt för mormor Ronja och vet att man inte biter henne i bakhälarna eller försöker på andra vis att störa henne även om tanten ibland tom bjuder upp till bus hon med. Jag är otroligt tacksam över att Ronja funnits där under Albas uppväxt, det är varje hundägares dröm att ha en så klok mentor till sin valp och jag hoppas att hon finns kvar även under kommande valps uppväxt.
Jag vet att hon inte lever för evigt men hon kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta. Alltid.

Sedan har vi Zindra vår snart 5 åriga jämte som även hon tar en stor plats i mitt hjärta. Hon är så olik Ronja på alla vis men underbar ändå. Men som pappa säger ibland, henne har vi fått för våra synder och nog är jag beredd att hålla med honom ibland för den hunden kan verkligen ställa till det för sig, och jag kan inte räkna upp allt bus hon hittat på genom åren. Zindra är Albas "storasyster" och mesta lekkamrat. Zindra tackar aldrig nej till en brottningsomgång och gör det alltid liggande för att komma ner i Albas storlek. Hon har tålmodig och trots sin storlek låter alltid Alba vinna.



Jämthunden kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat och det är en ras som för mig har allt en hund ska ha men som inte passar mig som bor i stan och inte har det intresset för jakt.

5 kommentarer:

  1. Jämthundar är otroligt fina! Jag själv är en riktig sucker för Husky men jag skulle aldrig kunna ha en själv med tanke på hur jag bor osv, har själv träffat en som bodde i ett "bås" på ett hunddagis (mitt i stan) nästan hela dagarna och såklart inte mådde bra av det. Skulle aldrig kunna utsätta en sådan pass aktiv hund för den miljön dagarna i ända, då har man valt fel hundras tycker jag :/

    SvaraRadera
  2. Du skriver så otroligt fint så man får tårar i ögonen. Jag själv delar din villkorslösa kärlek för hundrar, och djur i allmänhet för den delen.
    Jag har stor respekt för personer som respekterar djur lika mycket som vi respekterar andra människor, för det är precis så det ska vara.

    Tack för en väldigt fin och genuin blogg, har följt dig länge, men måste säga att denna bloggen talar direkt till mig, som den djurvän jag är.

    Hoppas du har det underbart, det förtjänar du.
    kramar helenah

    SvaraRadera
  3. Har varit bortrest och det senaste jag läste var att du skulle sluta blogga, så jag måste säga att jag blev väldigt glad när jag såg att du fortsätter här! :o)

    SvaraRadera
  4. Kul med din nya blogg, den kommer jag säkerligen följa mer, om man kan säga så. Är lite mer jag med vovvar, kul och få läsa om de två som bor hos din pappa.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jättekul att du fortsätter blogga :) Själv har jag en laika och har även haft två gråhundar. Spetsar är ett slag för sig :) mycket bus och personlighet, men som du skriver krävs ju jakten oftast för att de ska må bra. Tack för en jättego blogg.

    SvaraRadera